La Traviata förklarad för nybörjare

Vad titeln betyder

La traviata är italienska för Den vilseförda kvinnan. Verdi och hans librettist, Francesco Maria Piave, kallade först operan Violetta, efter sin hjältinna, och titeln ändrades före premiären. Librettot bygger på La Dame aux camélias, ett skådespel av Alexandre Dumas den yngre som först sattes upp 1852, vilket Dumas bearbetade från sin egen roman från 1848. Verdi såg pjäsen i Paris i februari samma år och började genast komponera. Operan har sedan dess varit en av de mest framförda i världen. Det italienska ordet traviata beskriver en kvinna som har vikit av från den rätta vägen, och Verdis opera uppmanar publiken att bedöma hur rättvist hon behandlas.

Vem är vem

Tre roller bär berättelsen. Violetta Valéry är sopran och kurtisanen i dess centrum. Alfredo Germont är tenor, en ung man från en respektabel familj som förälskar sig i henne. Giorgio Germont, Alfredos far, är baryton, och operan kretsar kring hans möte med Violetta i andra akten. Runt dem finns Flora, Violettas väninna, baron Douphol, hennes nuvarande älskare, hennes kammarjungfru Annina och doktor Grenvil. En kör spelar gästerna på de två festerna. Violetta, Alfredo och Giorgio driver handlingen framåt; de övriga tjänar mest de två festerna. Verdi ger varje huvudroll en stämma som passar rollen, och sopranens musik förändras mer än någon annans. Att lyssna efter de tre rösterna som separata karaktärer är det snabbaste sättet att följa berättelsen.

Akt I: festen

Första akten är en fest i Violettas salong i Paris. Alfredo ombeds sjunga en brindisi, en dryckesvisa, och Libiamo ne' lieti calici är resultatet: Låt oss dricka ur de glada bägarna. Gästerna dansar i rummet intill, och Violetta, andfådd, stannar kvar. Alfredo berättar att han älskar henne. Hon ger honom en blomma och ber honom komma tillbaka med den när den har vissnat. Ensam undrar hon om hon någonsin kan ge upp sin frihet, och akten slutar med hennes Sempre libera, Alltid fri. Baron, Violettas nuvarande älskare, vägrar ge skålen, och folkmassan vänder sig till Alfredo.

Akt II: lantstället och Floras fest

Tre månader senare bor Violetta och Alfredo på ett lantställe utanför Paris. Alfredo får veta att hon har sålt sina ägodelar för att betala för det. Sedan kommer hans far, Giorgio Germont, på besök och ber henne ge upp hans son, eftersom hennes rykte hotar hans dotters förlovning. Hon samtycker och skriver ett avskedsbrev. På Floras fest förnedrar Alfredo henne inför gästerna, utan att veta varför hon lämnade honom. Hans far kommer in och fördömer honom. På festen finns underhållare, med en kör av zigenarflickor och en av matadorer, och Alfredo vinner stort i kortspel innan han kastar sina vinster för Violettas fötter.

Akt III: det sista rummet

Den sista akten utspelar sig i Violettas sovrum. Hennes tuberkulos har förvärrats och läkaren säger att hon har kort tid kvar. Hon läser ett brev från Giorgio Germont där han berättar att han har berättat för Alfredo vad hon offrade, och hon sjunger Addio, del passato, Farväl, ljuvliga lyckliga drömmar från det förflutna. Alfredo återvänder och de älskande återförenas. De talar om att lämna Paris tillsammans, men hon vet att det är för sent. För ett ögonblick känner hon sig återupplivad, och sedan dör hon i hans armar.

Musiken att lyssna efter

Förspelet inleds med mycket svaga, mycket höga stråkar som skildrar den bräckliga hjältinnan, följt av kärlekstemat. Valsrytmer löper genom första akten och ger den en parisisk känsla. Violettas musik förändras i takt med henne: utsmyckad, nästan feberhet koloratur i första akten, mer dramatiska linjer i den andra och en andlig kvalitet när hon dör. Wikipedia noterar att La traviata är den enda av Verdis många operor som utspelar sig helt inomhus, vilket är anledningen till att ett kyrkorum, där röster sitter nära, kan passa den. Verdis partitur innehåller ett band på scenen i festscenerna, vilket ger dansmusiken ett ljud av gata och salong.

De berömda numren, i ordning

Flera ögonblick är värda att känna till vid namn, och Wikipedias synopsis ger deras texter. De kommer i berättelsens ordning, så du kan bocka av dem allt eftersom kvällen fortskrider. De två första avslutar öppningsakten, de två nästa tillhör konfrontationen mellan far och hjältinna, och den sista är hjältinnans farväl. Wikipedia noterar också att andra aktens fest innehåller körerna av zigenarflickorna och matadorerna.

• Akt I: Libiamo ne' lieti calici, dryckesvisan, låt oss dricka ur de glada bägarna
• Akt I: Sempre libera, Violettas beslut att förbli fri
• Akt II: Pura siccome un angelo, Giorgio Germont ber henne att ge upp Alfredo
• Akt II: Di Provenza il mar, Giorgios hembygdsvisa för att föra sin son tillbaka
• Akt III: Addio, del passato, Violettas farväl till lyckliga drömmar

En misslyckad premiärkväll

Premiären på La Fenice i Venedig den 6 mars 1853 gick inte bra. Publiken hånade stundtals och riktade viss förakt mot rollbesättningen av Violetta, och myndigheterna hade insisterat på att operan skulle utspela sig omkring år 1700 i stället för i samtiden. Dagen därpå skrev Verdi att det hade varit ett misslyckande och frågade om felet var hans eller sångarnas. Efter revideringar sattes den upp igen på Teatro San Benedetto i Venedig den 6 maj 1854 och blev en stor framgång. Första akten möttes av applåder, men publiken vände sig mot föreställningen i den andra.

Hur operan spreds

Efter den reviderade Venedig-uppsättningen spreds La traviata snabbt. Wikipedia listar dess första föreställningar i Madrid den 1 februari 1855, Wien den 4 maj 1855 och Barcelona i oktober samma år, därefter London den 24 maj 1856, där den ansågs moraliskt tvivelaktig, och Buenos Aires i juni 1856. New York hörde den den 3 december 1856 och Paris den 6 december 1856, först på italienska. Vart den än kom diskuterade publiken hjältinnan, och den återvände ständigt till scenen.

Vad man kan förvänta sig i en kyrka

Opera e Lirica-solister, hämtade från italienska teatrar och musikakademier, uppträder med kör och orkester, och produktionen tillskriver scenografi och kostymer till kostymhuset Bolero Sartoria. Det är en opera som framförs i ett kyrkorum, inte på en operascen, så skalan är intim och ljudet är nära. Språket är italienska. Räkna inte med undertexter, vilket är varför det är viktigt att känna till de tre akterna. Föreställningen varar i ungefär två timmar, och bokningssidan visar starttiden för ditt datum.

Vem den här inte är för

Komediälskare bör se sig om efter något annat, för hjältinnan dör, och operan handlar om skam, uppoffring och sjukdom. Om du behöver engelska ord på en skärm eller ett fullskaligt operahus med en stor orkestergrav kan en kyrkoföreställning göra dig besviken. Om en historia som berättas i sång i ungefär två timmar låter som för mycket är en timme med arior på ett palats i Rom en mildare introduktion. Alla andra får sin första opera med en av de mest kända handlingarna i repertoaren.