Historien bakom historien
Marie Duplessis, den verkliga Violetta
Vem var den parisiska kurtisanen bakom La Traviata? Marie Duplessis, Dumas d.y., romanen, pjäsen och hur Verdi förvandlade dem till Violetta.
Reservera din plats för Violetta ↗En flicka från Normandie
Marie Duplessis föddes som Alphonsine Rose Plessis den 15 januari 1824 i Nonant-le-Pin i Normandie. Vid femton års ålder flyttade hon till Paris och fick arbete i en klädbod. Vid sexton hade hon insett att framstående män var beredda att betala för hennes sällskap, och hon blev kurtisan. Hon lärde sig själv att läsa och skriva och följde nyheterna för att kunna hävda sig i samtal. Hon lade också till det adligt klingande Du i sitt namn. Hennes biografi bygger minst lika mycket på den litterära gestalten som på dokument, så detaljerna varierar mellan källorna.
En salong och ett rykte
Duplessis var en populär kurtisan och även värdinna för en salong, där politiker, författare och konstnärer möttes för samtal. Hon red i Bois de Boulogne och besökte operaföreställningar. Hon lät Édouard Viénot måla sitt porträtt. Hon var känd som diskret, intelligent och kvick, och hon behöll många av sina beskyddares gunst även efter att deras relationer tagit slut. Mycket av det som berättas om henne idag kommer från den litterära gestalten och från samtida legend. Porträttet av Viénot visar henne med en vit kamelia fäst vid sin klänning.
Dumas d.y.
Alexandre Dumas d.y., son till författaren till De tre musketörerna, var hennes älskare från september 1844 till augusti 1845. Hon dog i tuberkulos den 3 februari 1847 vid 23 års ålder, och hennes tillhörigheter auktionerades ut inom några veckor för att betala hennes skulder. Hennes begravning på Montmartre-kyrkogården bevistades av hundratals människor. Dumas skrev sin roman året därpå, baserad på henne. Dumas blev senare medlem av Académie française 1874.
Från roman till pjäs
La Dame aux Camélias publicerades 1848. I romanen får hjältinnan Marguerite Gautier smeknamnet kameliadamen, och berättaren får veta att hennes älskare Armand Duval har skickat kamelior till hennes grav. Dumas bearbetade den till en pjäs som hade premiär på Théâtre du Vaudeville i Paris den 2 februari 1852 och blev en omedelbar succé. I engelsktalande länder blev historien känd som Camille, och sexton versioner sattes upp enbart på Broadway.
Från pjäs till opera
Verdi och hans partner Giuseppina Strepponi var i Paris den vintern och såg pjäsen i februari 1852. Kompositören började genast fundera på den och berättade efter återkomsten till Italien för en vän att han för Venedig satte musik till La Dame aux camélias, som troligen skulle kallas La traviata, ett ämne för vår egen tid. Marguerite Gautier blev Violetta Valéry och Armand Duval blev Alfredo Germont. Piave skrev det italienska librettot. Piave skrev det italienska librettot och verket sattes upp i Venedig i mars 1853.
Vad som förändrades i operan
Operan behåller det centrala mönstret: en kurtisan, en ung man från en respektabel familj, en far som ber henne att ge upp honom, en offentlig förödmjukelse och en död i lungsot. Verdi och Piave ville ha en samtida miljö, men myndigheterna vid La Fenice insisterade på att den skulle utspela sig i det förflutna, omkring 1700, och realistiska uppsättningar kom inte förrän på 1880-talet. Titeln betyder Den vilseförda kvinnan, och operan kallades först Violetta. Dumas hade förlagt historien till sin egen tid, vilket är varför Verdi såg den som ett ämne för vår egen tid.
Vad Roms uppsättning bevarar
Uppsättningen i Rom berättar Verdis version av historien i tre akter: en fest, ett offer och en död. I första akten ger Violetta Alfredo en blomma och ber honom lämna tillbaka den när den har vissnat. Om du vill se den verkliga kvinnan kan hennes grav besökas på Montmartre-kyrkogården i Paris, enligt Wikipedia.
Varför historien bestod
Pjäsen blev en långvarig framgång. Eugénie Doche, som skapade rollen som Marguerite på scenen, mindes att hon spelade den 617 gånger. 1853 spelade Jean Davenport huvudrollen i den första amerikanska uppsättningen, en tillrättalagd version där hjältinnan döptes om till Camille. Årtionden senare tecknade Alphonse Mucha en affisch för Sarah Bernhardt i rollen, med den vita kamelian som sitt emblem. Verdis opera, skriven bara ett år efter att pjäsen hade premiär, säkerställde att historien överlevde sitt parisiska ögonblick.
Vem detta inte är för
Om du bara vill ha handlingen i operan täcker förklaringsguiden den snabbare. Den här guiden är för läsare som vill veta varifrån Violetta kom, och för alla som är nyfikna på varför en parisisk skandal från 1800-talet fortfarande håller en romersk publik i en kyrka.
Källor